Eller nej.. Det är mina tårar som öser ner.
Saman har precis åkt, kommer inte träffa honom på en månad ungefär.
Det känns jävligt tungt. Kalla mig barnslig men då får jag ta de.
Saknar honom redan. Hur ska jag klara detta? Det gick bra sist, men nu känns de sju resor jobbigare. Fråga mig inte varför. Tur att jag har Amina. Annars skulle jag flippa ur.
För övrigt så har Samans syster Anahita varit här idag, det var jättekul att hon kom och hälsade på oss. Vi grillade och bara hade de allmänt trevligt.
Ska lägga Amina nu, sen ska jag lägga mig på soffan och bara vara..
Snälla, säg att de här veckorna går fort. Men tacka vet jag att jag har Amina, min solstråle..
1 kommentar:
Ni kommer att klara av det där! Tänk sen är han jobbat klart, då är han hemma länge samt att ni har fått en massa pengar.
Sen har du mig här i Sveg ju, vi får se till att träffas massa så dagarna går fort.
Skicka en kommentar